Till många lajv finns det en stämningstext och så även till detta lajv. Stämningstexten finns till för att skapa stämning och för att ge en liten vink om vad som kanske kommer att hända under lajvet. Stämningstexten utspelar sig i den värld och på den plats som lajvet sedan kommer utspela sig.
Förberedelserna för festen Fjärrendesmålet är i full färd i den lilla byn Milheim. Runtom byn ligger en gammal skog där många av byborna säger att det bor väsen, men ingen har någonsin sett ett väsen, förrän nu. Barnen i byn har börjat säga att de sett väsen i skogsbrynet och att ett par av dem till och med har talat och lekt med väsena. Men de vuxna lyssnade inte på barnens berättelser.
Alla väsen är inte snälla. Många av dem kan vara stygga och vissa är rent av elaka. Skogen är väsenas skog, vilket människorna har glömt bort med tiden. En morgon märkte barnen att alla vuxna i byn var borta. Barnen sprang omkring och letade, men ingen vuxen fanns kvar.
Vart hade de vuxna tagit vägen? Hade någon tagit dem? Vad skulle hända med festen som alla gått och väntat på? Vad skulle de nu ta sig till?
“De är roliga, de där människorna”, tänkte det lilla väsenet. “Men de har glömt bort vad det innebär att leva bland oss. Det är på tiden att vi påminner dem. Det här kommer att bli kul.” Med den tanken så sprang den lilla varelsen tillbaka in bland träden med en finurlig plan i huvudet. Han skulle hämta de andra och sedan skulle de nog se till att liva upp stämningen i byn.
Samtidigt var en grupp unga elvárer på väg mot Milheim. De hade flytt från sitt hem i Silvannaesi, som blivit överfallet av svartalfer. De skulle behöva människornas hjälp för att kunna slå tillbaka svartalferna som hade förstört deras hem. De hade rest långa vägar för att åter ta del av Fjärrendesmålet och för att få tillbaka Silvannaesis Hjärta, som skulle finnas någonstans i den lilla byn.
