Stämningstext

Till många lajv finns det en stämningstext och så även till detta lajv. Stämningstexten finns till för att skapa stämning och för att ge en liten vink om vad som kanske kommer att hända under lajvet. Stämningstexten utspelar sig i den värld och på den plats som lajvet sedan kommer utspela sig.


Flera hundra år har gått sedan ryktena om hur den första pakten mellan människor, elvárer och väsen bildades. Ryktena spreds som eld i vinden och så småningom hade flera liknande samhällen uppstått.

Ett av dessa samhällen är Tellárin, en liten by i Ceresíe. Ursprungligen var byn endast hem för elvárer, men med tiden formades en pakt med halvlingar, och snart också med de väsen som fanns i den omgivande skogen, och nu lever dessa tre folk i det som är så nära fred som kan förväntas av folk så olika.

Tellárin har ändå varit ett fridfullt hem för dessa folk i flera år och besökare från de andra folken har kommit och gått, men läget mellan ledarna för folken är spänt.

Elvárstammens överhuvud Seilethil är en stolt man, och han har redan från början ansett att de andra raserna endast är på besök i Tellárin. Nu börjar han anse att besökarna stannat längre än de är välkomna, och att de borde ge sig av.

Halvlingarnas ledare Iai Alinjah är trött på den lilla sötvattensjön, dess svaga vindar och små skepp knappt värda sina namn, och hon är säker på att hon inte är den enda. Hon anser att halvlingarna borde resa tillbaka till havet där de verkligen hör hemma.

Huldrekungen Niall har alltid bara velat det bästa för den brokiga skara som utgör hans folk, och har därför varit mycket positivt inställd till pakten. Han gav sig dock av för två dagar sedan för att utföra den årliga, veckolånga ritualen där han kommunicerar med guden Pukhan och ber om hans välsignelse och skydd.

I Nialls ställe styr hans bästa vän Renki, en huldra som inte alls trivs med pakten. Hon anser att det är onaturligt för väsen att leva i en by, omgivna av dessa andra folkslag som anser sig bättre än dem. Nu när hon har chansen försöker hon övertyga de andra väsena om att det vore bäst att bryta sig loss från pakten och återgå till sitt vanliga liv i skogen, där väsen hör hemma.

Knappt någon lägger märke till är den illvilliga närvaro som sakta men säkert närmar sig byn. De som skulle kunna lägga märke till den och göra något åt den är antagligen upptagna med att gräla. Vad kommer att hända om denna skugga når fram till byn…?